Var kan man se

Var kan man se Thomas Eakins målningar? Doktor Gross klinik, roddarna och sångerskan

En sångerska upprepade samma fras och kirurger arbetade inför publik. I Philadelphia och New York följer Eakins människor upptagna av vad kroppen kan göra.

2 november 2026 · 7 min läsning · ART WIKIs redaktion

Weda Cook måste sjunga passagen igen. Thomas Eakins ville se munnen och strupen medan hon sjöng. Porträttsittningen blev en repetition utan utsikt att nå nästa sång. De första takterna av Mendelssohnstycket skars så småningom in i ramen till Konsertsångerskan. Philadelphia Museum of Art äger målningen. Se på den öppna munnen före klänningen. Den lilla formen kostade någon mycket sång.

Philadelphia: framförandet och operationen

Cook var tjugotre när arbetet började och sittningarna fortsatte i två år. Eakins älskade musik men spelade inget instrument och hade tydligen en dålig sångröst. Hustrun Susan spelade piano. Det ger honom en ovanlig position bredvid modellen: han förstod lyssnandets nöje men behövde henne för att fortsätta frambringa de kroppsliga bevisen på hur det gick till. I Konsertsångerskan blir pausen mellan inandning och ton ett porträttmotiv.

The Concert Singer
Weda Cook upprepade en passage ur Mendelssohn medan Eakins studerade sångens mekanik. Se verket →

En annan yrkeskropp i arbete fyller Doktor Gross klinik, också i Philadelphiasamlingen. Samuel Gross och kollegerna opererar en patients lår inför en föreläsningspublik. Eakins målade bilden till jubileumsutställningen 1876, men konstjuryn avvisade den, kanske på grund av blodet. I stället visades den i ett modellfältsjukhus. Kvinnan som döljer ansiktet identifieras traditionellt som patientens mor. Eakins placerade sig bakom räcket med anteckningar eller en skiss, medan kirurgen håller upp sina blodiga fingrar.

Ägna den väldiga målade publiken uppmärksamhet. En reaktion på operationen är att rygga tillbaka, en annan att se på och en tredje att skriva ned det väsentliga. Modern, studenterna och målaren ger olika sätt att se samma blottade vävnad. Du får röra dig mellan dem. Börja med Gross ljusa panna, följ handen in i operationen och se tillbaka mot vittnenas mörka rader. Bilden skiljer inte rent mellan en undervisningsdemonstration och något som händer en människa.

The Gross Clinic
Konstjuryn avvisade operationsbilden på jubileumsutställningen. Den visades i ett modellfältsjukhus. Se verket →

New York: fadern får namn genom sonen

Benjamin Eakins finns i Schackspelarna på Metropolitan Museum of Art och ser två vänner överväga sina drag. En latinsk inskrift på bordslådan identifierar målaren som Benjamins son. Över spiselkransen hänger en reproduktion efter Gérôme, som Thomas studerade för. Familj och konstnärlig skolning delar det täta rummet utan att avbryta spelet. När Eakins gav bilden till Met 1881 blev den det första verk museet tog emot direkt från en levande konstnär. Vid höstkontrollen 2026 visades den i sal 730.

Benjamin hade ett eget krävande yrke. I Skrivmästaren, registrerad i sal 766 vid samma kontroll, lutar sig kalligrafen över skrivbordet och koncentrerar sig på sidan. Mörkret omkring ger den arbetande handen lite konkurrens. Jämför den med kirurgens eller fingrarna kring en schackpjäs. De behöver inte bli symboler för en enda stor idé. Varje hand hör till en uppgift med eget tempo och egen felrisk. Här är motivet målarens far som utför sitt arbete.

Floden ger mer plats att andas. Max Schmitt i en singelsculler antas minnas skolkamratens tävlingsseger i oktober 1870. Schmitt var jurist och amatörroddare. Eakins hade återvänt från Europa samma år, och roddbilderna bidrog till starten på yrkeskarriären. Han målade också in sig själv i en sculler i mellanplanet. Vid vår kontroll hösten 2026 fanns tavlan i sal 763. Förgrundsbåten har slutat tävla. Mannen vänder sig mot betraktaren medan målaren fortsätter ro bakom.

The Champion Single Sculls (Max Schmitt in a Single Scull)
Max Schmitt i förgrunden. Eakins ror en andra sculler längre ut på floden. Se verket →

Susan kommer in på New Yorkvägen i Porträtt av hustrun och setterhunden, registrerad i sal 764 hösten 2026. Hon var själv målare och fotograf och hade tidigare varit Eakins elev. Hunden hette Harry. En reproduktion från 1886 visar Susan kraftigare än i slutversionen, ett belägg för att maken ändrade målningen. Ändringarna kan höra till oron kring hans avsked från undervisningen sedan han tagit av en manlig modells höftskynke i en klass med kvinnliga elever. Möjligheten är en tolkning, ingen diagnos av modellen.

Tillbaka i Philadelphia: gonggongen har inte ljudit

För Mellan ronderna återvänder vi till Philadelphia Museum of Arts samling. Boxningsarenan låg mitt emot akademin där Eakins undervisat. Hustrun mindes att gestalterna poserade var för sig. Duken förenar iakttagelser snarare än dokumenterar en enda match. En separat episod ger boxaren Billy Smith en röst. Sedan han fått ett porträtt av Eakins klagade han på att färgen över läppen såg ut som en mustasch och bad att få den borttagen. Eakins vägrade. Mannen som tålde ett slag ville ändå ha ett ord med i laget om sitt målade ansikte.

Om tiden bara räcker till New York kan modellerna leda vägen. Gå från schackets åskådare till roddaren och ägna de sista minuterna åt Susan och Harry. Använd höstens salsnummer som utgångspunkter och kontrollera dagens ordning före avfärden. Metbesöket för samman en fars yrke, en väns fritid och ett äktenskap. Kalligrafen var registrerad i sal 766.

På omslaget: The Gross Clinic — Thomas Eakins. Thomas Eakins, American, 1844 - 1916 (1844 - 1916) – Artist/Maker (American) Born in Philadelphia, Pennsylvania, United States. Died in Philadelphia, Pennsylvania, United States. Details on Google Art Project · Public domain · Wikimedia Commons