Var kan man se Pierre Bonnards målningar? Den vita katten, matsalen och badet

Katten har blivit för hög. I Den vita katten kröks ryggen över ben som verkar längre än en kattkropp tillåter, medan huvudet sjunker ned mellan skuldrorna. Skämtet är avsiktligt. Förberedande teckningar och röntgenbilder visar att Bonnard ändrade tassarna flera gånger. Den lilla varelsen i Musée d’Orsays samling är ett bra sällskap in i de större rummen längre fram. Inget här bör tas för en obearbetad ögonblicksbild.

Minneapolis: två katter har tagit stolarna

På Minneapolis Institute of Art visades Matsal på landet i G355 vid vår kontroll hösten 2026. Bonnard målade den 1913, året efter att han köpt Ma Roulotte, huset i Vernonnet ovanför Seine. Namnet betyder ”Min husvagn”. En dörr och ett fönster öppnar matsalen mot trädgården. Marthe lutar sig mot fönsterbrädan utifrån. Inne finns redan andra invånare: två katter, en på vardera sidan.

Utgå från bordet och se sedan mot grönskan. Det rödorange rummet och den svalare trädgården delar duken utan att riktigt skiljas åt. Ljus faller på dörrkarmen och duken. Fönstret för trädgården så nära att den nästan blir en del av möblemanget. Katterna är små och lätta att först missa. När man upptäcker dem ändras skalan i rummet, som till en början kan kännas nästan obebott.

Den till synes hemmatillbringade eftermiddagen reste vidare. Bonnard visade målningen på höstsalongen 1913, där Guillaume Apollinaire lade märke till den. Tre förstudier finns kvar. Vid det laget ägde Bonnard en bil och reste ofta, ibland med hoprullade dukar. En målning av hans matsal behöver inte ha målats i matsalen eller ens i samma stad. Motivet stannade mer troget hemma än själva duken.

Paris: ett skämt med tassar, ett porträtt med knytnävar

Den överdrivna katten på Orsay hör till Bonnards tidiga anknytning till nabismålarna. År 1894 kunde en platt silhuett och en ojämnt balanserad komposition stå närmare japanska träsnitt än reglerna för ett övertygande rum. Bonnard samlade på japanska träsnitt, däribland djurbilder. Katten fyller den smala ytan som ett dekorativt tecken, med knappt något djup bakom kroppen.

Orsays samling rymmer även Boxaren, ett självporträtt från 1931. Den kropp som granskas är nu Bonnards egen. Titeln ger en oväntad sysselsättning åt målaren, avbildad med bar överkropp. Porträttet bryter föreställningen om honom som en man behagligt upptagen av fruktskålar och trädgårdar. Den som skapade rummen riktade också sin granskande blick mot sig själv.

Porträttets senare historia är våldsammare än titeln. Det tillhörde galleriet Bernheim-Jeune, som under ockupationen utsattes för ”arisering” och likvidation. En tvångsförsäljning 1942 skingrade samlingen och förde bort bilden. Efter kriget ogiltigförklarade en dom försäljningen och föreskrev återlämnande eller ersättning. En uppgörelse följde 1953. Genom Philippe Meyers donation kom duken så småningom till den nationella samlingen. En kort förvärvsrad i museet rymmer en lång tvist.

Badet börjar med en regnig dagboksnotering

För Naken kvinna vid badkaret i Musée national d’Art modernes samling är den franska titeln, Nu à la baignoire, en bra början. I målningen från 1931 står Marthe bredvid badkaret; hon ligger inte i det. Hon gnider ryggen med ett tvättband. Bonnard ser snett ned i det lilla rummet och ställer kroppens och karets rundningar mot golvets geometriska plattor.

Den första idén finns bevarad som en blyertsskiss i dagboken den 17 februari 1931, med en anteckning om regnigt väder. En välbekant privat rörelse blev något att ta med tillbaka till ateljén. Den varma kroppen, den ljusa omgivningen och de avlagda kläderna krävde fler teckningar innan de blev en nästan kvadratisk duk.

Bonnards arbetssätt byggde på sådana avstånd mellan att se och att måla. Han gjorde små teckningar och arbetade sedan efter dem och minnet. Dukar som ännu inte spänts upp kunde nålas på väggen, så att gränserna gick att ändra under omarbetningen. Ett ihågkommet rum kunde få växa och möblerna bli mindre lydiga mot perspektivet. Kanterna gick fortfarande att förhandla om.

Ett fönster som växte ur ateljén

Ateljén med mimosa, även den i Musée national d’Art modernes ägo, utvidgar ett trångt arbetsrum i Le Cannet till ett fält av gula blommor. Fönsterspröjsar och entresolens räcke korsar utsikten. Det blommande trädet upptar så mycket av målningen att rummet tycks låna sitt utrymme utifrån. Långt ned till vänster framträder ett ansikte. Det kan vara Marthe, som dog 1942.

Dukens långa tillkomst ger anledning att se långsamt på Bonnard. Han började 1939 och återvände till arbetet i Fontainebleau 1946. En bild av vinterblomning kunde överleva människan vars ansikte möjligen finns kvar i den. Minnet var ett arbetsmaterial, inte enbart ett motiv.

Om resan går till Minneapolis kan matsalen få ett eget besök, med G355 som registrerad utgångspunkt. För de franska samlingarna behöver du fråga efter den valda duken före avfärden. Stå kvar framför en Bonnard även sedan du känt igen rummet. Undersök stolarna, hörnen och utrymmet bakom det som först fångade blicken.