Venus Cythereia
Sul dipinto
Con le parole del museo — in danese
Kvinnan på bilden har tolkats som Flora, blommornas och blomningens gudinna eller Venus, kärlekens gudinna. Om vi antar att det är Venus som ligger utsträckt på divanen, så kan vi tolka pärlorna i gudinnas smycken; det porlandet vattnet ur fontänen och själva havet som breder ut sig i bakgrunden som symboler för kärleksgudinnan som enligt legenden föddes ur havet och därför förknippas med företeelser som har med vatten att göra. Trädgårdsnejlikorna som hon håller upp mot oss ansågs ha kärleksstimulerande egenskaper och i urnan vid hennes sida står en bukett med bland annat röda och vita rosor, vilka kan tolkas som symboler för kärleken. Klotet, som ligger på balustraden, ansågs under renässansen vara en fulländad form och kan ha målats dit för att syfta på Venus gudomligt fullkomliga skönhet. Påfågeln är symbolen för Juno, de antika gudarnas drottning och kvinnornas beskyddarinna.
Continua a leggere
Den användes som tecken för kvinnans sensuella kraft, men kunde också tolkas moraliserande som varning för högmod, kvinnlig fåfänga och lyx. (Observera att det alltså var påfågelhanen, med sina vackra flerfärgade fjädrar, som associerades med "det kvinnliga") I trädgården, till höger om Venus, ser vi ett kärlekspar; en man som lyfter på hatten och går ned på knä framför en kvinna som sitter på trappan. På grund av förändringar av färgpigmenten verkar de idag nästan genomskinnliga. Innan målningen kom till Sverige, i samband med det så kallade Pragrovet 1648, tillhörde den kejsar Rudlof II. I hans inventarier hade den titeln Flora, vilket har fått flera konsthistoriker att tvivla på att detta skulle vara en bild av Venus. Detaljerna som ovan beskrivits som symboler ses då istället för vad de faktiskt är; påfågeln som påfågel, klotet som ett arkitektoniskt element etc.
